publicerad: 2021  
skövla skövlade skövlat
verb
[∫ö`v-] el. [∫öv`-]
full­ständigt förstöra genom plundring eller dylikt; särsk. med av­seende på växtlighet
skövlare
någon skövlar något (något)
vild­kaninerna hade skövlat trädgårdslandet; regn­skogarna skövlades; soldaterna skövlade och brände
äv. bildligt full­ständigt förstöra
hon an­klagade väninnan för att ha skövlat hennes äktenskap
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska skyfla, skövla; av ovisst urspr.; ev. besläktat med skjuva
skövlaskövlande, skövling