publicerad: 2021  
1tur turen turer
tur·en
substantiv
1 kortare (nöjes)resa
SYN. 1tripp
turism; turist; biltur; cykeltur; fisketur; rundtur
en tur (någonstans)
ta en tur ut på landet
ibland äv. om promenad el. skid­ut­flykt
turskida; skidtur
gå en tur i parken; gå på tur i fjällen
äv. fast­ställd körning av kommunikations­medel vid bestämd tid­punkt
bussen går fyra turer om dagen
äv. om annan (regel­bundet åter­kommande) transport eller dylikt
brevbärningstur; utbärningstur
tur och retur (resa) till ett visst mål och sedan till­baka till utgångs­punktenvanligen med koll. färd­medel: i morgon ska hon åka tur och retur till Växjö och hälsa på sin syster
belagt sedan 1639; av franska tour 'varv; rund­resa; ordning'; via lat. av grek. tor´nos 'cirkel­formig rörelse; svarvareverktyg'
2 fast­ställd följd av dans­steg som bildar en enhet
de komplicerade turerna i tango
i plur. äv. bildligt svåröverskådlig (och delvis motsägelse­full) följd av handlingar el. händelser
långa rättsliga turer i ärendet; efter många turer kunde de slutligen åter­förenas
belagt sedan 1744
3 knappast plur.; i vissa ut­tryck bestämd ordnings­följd som personer eller händelser av­löser var­andra med
ta frågorna i tur och ordning; de nordiska fram­gångarna i tävlingarna var på­tagliga: efter segrarna Frank­rike kom i tur och ordning Norge, Dan­mark och Sverige
äv. om viss plats i så­dan ordnings­följd
det är din tur att ta med en kaka nästa vecka; det var NN som stod närmast i/på tur; nu var turen kommen till NN
äv. i fråga om mer till­fällig ordnings­följd
nu var det hennes tur att bli förvånad
äv. i ett ut­tryck med ute­slutande förtydligande funktion
Stock­holm är större än Göte­borg, och Göte­borg är i sin tur större än Malmö
belagt sedan ca 1700
2tur turen
tur·en
substantiv
gynnsamma om­ständigheter som en­bart beror på slumpen
turgubbe; bondtur; svintur
det var rena turen att hon såg honom; som tur var hade han pengar med sig; det var tur för henne att hon hade säkerhets­bälte; de hade tur med vädret; det var en evig tur att ingen såg dem; med lite tur hade han vunnit; han har otur i spel men tur i kärlek
äv. med ton­vikt på resultatet fram­gång eller gynnsamt ut­fall som beror på slumpen el. till­skrivs högre makter eller dylikt
de hade tur och lyckades vinna; en ring som troddes föra tur med sig
äv. om gynnsamma om­ständigheter upp­fattade som någon personligt verkande kraft
hon tackade sin goda tur för att hon levde; de hade turen på sin sida
äv. i ett ut­tryck för att en olycka begränsas genom tursamma om­ständigheter
det var tur i oturen att olyckan skedde nära sjuk­huset
belagt sedan 1756; trol. av franska (bon) tour '(god) vändning'; samma ord som 1tur!!