publicerad: 2021
1tur
turen turer
tur·en
substantiv
1
kortare (nöjes)resa
SYN.
1tripp
en tur (någonstans)
ta en tur ut på landet
○
ibland äv. om promenad el. skidutflykt
JFR
turåkning
turskida; skidtur
gå en tur i parken; gå på tur i fjällen
○
äv.
fastställd körning av kommunikationsmedel vid bestämd tidpunkt
bussen går fyra turer om dagen
○
äv. om annan (regelbundet återkommande) transport eller dylikt
brevbärningstur; utbärningstur
tur och retur
(resa) till ett visst mål och sedan tillbaka till utgångspunktenvanligen med koll. färdmedel:
i morgon ska hon åka tur och retur till Växjö och hälsa på sin syster
belagt sedan 1639;
av franska tour 'varv; rundresa; ordning'; via lat. av grek. tor´nos 'cirkelformig rörelse; svarvareverktyg'
2
fastställd följd av danssteg som bildar en enhet
de komplicerade turerna i tango
○
i plur. äv. bildligt
svåröverskådlig (och delvis motsägelsefull) följd av handlingar el. händelser
långa rättsliga turer i ärendet; efter många turer kunde de slutligen återförenas
belagt sedan 1744
3
knappast plur.; i vissa uttryck
bestämd ordningsföljd som personer eller händelser avlöser varandra med
JFR
ordning 4
ta frågorna i tur och ordning; de nordiska framgångarna i tävlingarna var påtagliga: efter segrarna Frankrike kom i tur och ordning Norge, Danmark och Sverige
○
äv. om viss plats i sådan ordningsföljd
det är din tur att ta med en kaka nästa vecka; det var NN som stod närmast i/på tur; nu var turen kommen till NN
○
äv. i fråga om mer tillfällig ordningsföljd
nu var det hennes tur att bli förvånad
○
äv. i ett uttryck med uteslutande förtydligande funktion
Stockholm är större än Göteborg, och Göteborg är i sin tur större än Malmö
belagt sedan ca 1700
2tur
turen
tur·en
substantiv
●
gynnsamma omständigheter som enbart beror på slumpen
det var rena turen att hon såg honom; som tur var hade han pengar med sig; det var tur för henne att hon hade säkerhetsbälte; de hade tur med vädret; det var en evig tur att ingen såg dem; med lite tur hade han vunnit; han har otur i spel men tur i kärlek
○
äv. med tonvikt på resultatet
framgång eller gynnsamt utfall som beror på slumpen el. tillskrivs högre makter eller dylikt
de hade tur och lyckades vinna; en ring som troddes föra tur med sig
○
äv. om gynnsamma omständigheter uppfattade som någon personligt verkande kraft
hon tackade sin goda tur för att hon levde; de hade turen på sin sida
○
äv. i ett uttryck för att en olycka begränsas genom tursamma omständigheter
det var tur i oturen att olyckan skedde nära sjukhuset
belagt sedan 1756;
trol. av franska (bon) tour '(god) vändning'; samma ord som
1tur!!