publicerad: 2021  
skyffla skyfflade skyfflat
verb
skyff`la
1 flytta (något) med skyffel
JFR skotta, skovla
någon skyfflar något (någonstans)
de skyfflade jord över graven
○ äv. något ut­vidgat
de skyfflade ogräs från trädgårdsgångarna
belagt sedan 1662; till skyffel
2 ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.in, undan, över förflytta (något) genom att fösa
någon skyfflar (in/undan/över) någon/något (någonstans)
någon skyfflar (in) någon (någonstans)
någon skyfflar (in) något (någonstans)
någon skyfflar (undan) någon (någonstans)
någon skyfflar (undan) något (någonstans)
någon skyfflar (över) någon (någonstans)
någon skyfflar (över) något (någonstans)
han skyfflade undan ut­spridda lek­saker med fötterna
○ äv. bildligt
han vill gärna skyffla över an­svaret på andra
○ någon gång äv. med av­seende på person var­dagligt
den skadade skyfflades in i ambulansen
belagt sedan 1871
skyfflaskyfflande, skyffling