publicerad: 2021  
slinta slant sluntit, presens slinter
verb
slin`ta
● plötsligt förlora fot­fästet vanligen på grund av att under­laget är halt
JFR 2halka
någon slinter
hon slant på is­fläcken utan­för porten
○ äv. om före­mål glida undan någons kontroll
något slinter
glaset slant ur hennes grepp
○ äv. bildligt i ut­tryck för att av­slöja sig
slinta med tungan
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska slinta; besläktat med slant och med sv. dial. slant 'hal'
slintaslintande, slintning