publicerad: 2021
1hetta
hettan
hett·an
substantiv
1
stark värme på gränsen till vad människan tål (el. över den)
MOTSATS
köld
middagshetta; sommarhetta; ökenhetta
hon stod inte ut med hettan i solskenet; hettan från masugnen
○
spec. som tecken på feber el. upphetsning
han kände hettan i kinderna
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska hita; bildn. till
het
2
stark upphetsning
i stridens hetta fälldes en del oövertänkta repliker
○
äv. något försvagat
engagemang
hon hävdade med hetta flyktingarnas rätt till asyl
belagt sedan ca 1400
Klosterläsning
2hetta
hettade hettat
verb
●
utstråla stark värme
något hettar
kaminen hettade; den sjukes kinder hettade
○
äv. i opersonliga konstruktioner
det hettar (om något)
det hettade om kinderna
○
äv. om smärta som upplevs som brännande eller dylikt
såret hettade
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning);
fornsvenska hita
hettahettande