publicerad: 2021  
spjälka spjälkade spjälkat
verb
spjäl`ka
1 ofta med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad sönderdela spec. om att sönder­dela trä eller dylikt på längden
JFR klyva, spänta
någon/något spjälkar (upp) något
någon spjälkar (upp) något
något spjälkar (upp) något
○ spec. äv. med av­seende på (organisk) kemisk förening sönder­dela i enklare komponenter
uppspjälka
○ äv. bildligt dela upp ibland för att få över­blick eller dylikt
spjälka upp problemet
belagt sedan 1462 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska spiälka; bildn. till 1spjäla!!
2 spjäla
någon spjälkar något
spjälka benet
belagt sedan mitten av 1300-talet Bjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)
spjälkaspjälkande, spjälkning