publicerad: 2021  
ställa upp ställde ställt, presens ställer
ställ·er upp
verb
ställa upp´
1 äv. fast sammansättn., jfr uppställa placera på ett ordnat och över­skådligt sätt
uppställande; uppställning
någon ställer upp något
ställ upp stolarna på bordet efter lektionen, tack!
○ ofta bildligt
ställa upp en teori
belagt sedan 1729
2 delta i tävling eller dylikt
någon ställer upp (något) (i något)
ställa upp i loppet; ställa upp i valet
○ äv. låta delta
JFR uppställning 2
ställa upp ett starkt lag
belagt sedan 1903
3 ge (någon) hjälp och med­känsla i en besvärlig situation etc.
någon ställer upp (för någon)
någon ställer upp (på något/att+verb/sats)
någon ställer upp (på något)
någon ställer upp (på sats)
någon ställer upp (på att+verb)
hon ställde all­tid upp för sina vänner när de behövde henne
○ äv. med bi­betydelse av accepterande var­dagligt
att ensam ta hand om barnen – nej, det ställde hon inte upp på
belagt sedan 1972