publicerad: 2021  
stanna stannade stannat
verb
stann`a
1 ibland med partikel, sär­skilttill, upp upp­höra att förflytta sig efter att ha gått, åkt etc.; om levande varelse el. for­don eller dylikt
JFR stoppa 2
någon/något stannar (till/upp)
någon stannar (till)
någon stannar (upp)
något stannar (till)
något stannar (upp)
någon/något stannar (i/vid/för något)
någon stannar (för något)
någon stannar (i något)
någon stannar (vid något)
något stannar (för något)
något stannar (i något)
något stannar (vid något)
stanna för rött ljus; stanna och beskåda ut­sikten; stanna och hämta andan; de stannade till vid skylt­fönstret; tåget stannade vid alla stationer
○ äv. (om apparat eller dylikt) upp­höra att fungera genom att någon mekanism inte längre rör sig
klockan hade stannat; maskinen stannade vid strömavbrottet; hjärtat stannade
○ äv. mer abstrakt avbryta aktivitet eller dylikt
hon stannade vid en detalj i bilden och studerade den närmare; han stannade mitt i en mening; vi bör stanna upp ett tag och tänka efter
○ äv. mer el. mindre bildligt, spec. om process el. (upp­levd) tid
stanna i ut­vecklingen; stanna i växten; tiden stannade när hans blick mötte hennes
○ spec. äv. för att ut­trycka att något snarast blir lägre, mindre om­fattande eller dylikt än förväntat
de genom­snittliga löne­påslagen stannade vid 3 %
○ spec. äv. med stark bi­betydelse av att välja med prep.för
han tvekade länge men stannade till sist för det billigare alternativet
○ spec. äv. stelna om vätska
fil­bunken hade stannat
låta något stanna där­vid inte vid­ta några ytterligare åt­gärdervi har hört det sista argumentet och jag före­slår att vi låter diskussionen stanna där­vid
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska stadhna, till staþin, perfekt particip av stånda; jfr ur­sprung till äggstanning
2 få (for­don eller dylikt) att sluta förflytta sig
JFR stoppa 1
någon stannar någon/något
någon stannar någon
någon stannar något
stanna bilen vid övergångs­stället
○ äv. med av­seende på person hejda
hon stannade honom genom att ta tag i hans arm
belagt sedan 1430–50 Fem Mose böcker
3 ibland med partikelnkvar av­stå från att ge sig av och i stället bli kvar på viss plats
någon/något stannar (kvar) (någonstans)
någon stannar (kvar) (någonstans)
något stannar (kvar) (någonstans)
stanna (kvar) över natten; stanna i säng­värmen; stanna på mid­dag; jag tror jag stannar hemma i kväll; de fick stanna i Sverige av humanitära skäl
○ äv. om icke-personlig före­teelse
snön ser ut att stanna i år; några bilder på väggarna fick stanna kvar
○ äv. mer abstrakt
han fick stanna kvar på sin tjänst trots alla klago­mål; bilderna stannade kvar i hennes huvud
○ äv. bildligt
reformerna stannade på papperet; allt som han hade sagt skulle stanna dem emellan
○ spec. i ett ut­tryck för (vanligen) positiv värdering
en nyhet som har kommit för att stanna
belagt sedan 1520-talet Jungfru Marie Psaltare
stannastannande
stanna av