publicerad: 2021  
strunta struntade struntat, imper. ofta strunt
verb
strun`ta
● inte alls bry sig om
någon struntar i någon/något/att+verb/sats
någon struntar i någon
någon struntar i något
någon struntar i sats
någon struntar i att+verb
många struntade i EU-valet; hon struntade blankt i vad folk tyckte om henne; vi missade chansen men strunt i det, det går flera tåg
○ äv. under­låta (att ägna sig åt)
hon struntade i att plugga och gick på bio i stället
belagt sedan 1880
struntastruntande