publicerad: 2021  
stubbe stubben stubbar
stubb·en
substantiv
stubb`e
uppstickande rest av av­hugget träd
trädstubbe
bryta upp stubbar; hon satte sig på en stubbe och vilade
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska stubbe; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med stuv; jfr ur­sprung till stabbe, stubb 1