publicerad: 2021  
svek sveket, plural svek, bestämd plural sveken
svek·et
substantiv
● handlande som inne­bär att en överens­kommelse bryts på ett mer el. mindre omoraliskt sätt
SE svika JFR bedrägeri, trolöshet
ett svek (mot någon/något)
ett svek (mot någon)
ett svek (mot något)
barnen upp­levde föräldrarnas skils­mässa som ett svek
○ ofta försvagat om handlande som är i strid med humanitära principer (ock­så när inget löfte givits)
att inte hjälpa flyktingarna vore ett svek
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska svik, svek; bildn. till svika