publicerad: 2021  
tånge tången tångar
tång·en
substantiv
tång`e
1 av­smalnande del av (egg)verk­tyg eller vapen som sticks in i skaftet
belagt sedan ca 1620; sv. dial. tånge 'knivtånge; udde; (udd­formig) åker­lapp'; besläktat med sv. dial. 'by­gata'; jfr ur­sprung till spilta
2 dialektalt; mest i ort­namn näs
Fisketången
belagt sedan 1771