publicerad: 2021
töja
töjde töjt, presens töjer
verb
●
ofta med partikelnut, utan större betydelseskillnad
göra något längre eller rymligare genom att sträcka eller dra
SYN.
tänja
någon töjer (ut) något
hängslena kan töjas; töja ut tröjan
○
äv. bildligt, särskilt i fråga om tidsförhållanden
de töjde ut pauserna mer och mer
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska töghia 'töja; förhala; uppskjuta; locka'; besläktat med tyska ziehen 'dra'; jfr ursprung till
tya
töjatöjande, töjning