publicerad: 2021  
ta på tog tagit, presens tar
verb
ta på´
● sätta på klädes­plagg
någon tar på (någon) något någon tar på någon (något)
de tog på sina skor; han tog på barnet overallen
○ ofta i absolut an­vändning sär­skilt refl.
någon tar på sig
hon tog på sig och gick
○ äv. bildligt ofta refl. och då äv. fast sammansättn., se påta sig (fri­villigt) acceptera att an­svara för något
någon tar på sig något/att+verb
någon tar på sig något
någon tar på sig att+verb
ta på sig nya arbets­uppgifter; organisationen har tagit på sig terror­attentatet; hon kunde inte ta på sig att bekosta hela resan
ta på sig spender­byxorna se spenderbyxorna
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska taka upa sik 'ta på sig'
ta påpåtagande, påtagning