publicerad: 2021  
tam tamt tama
adjektiv
● van vid att leva bland människor om djur, spec. hus­djur
MOTSATS vild 1
tamboskap; tamhöns; tamkatt
ankor före­kommer både tama och vilda; små­fåglarna var nästan helt tama
○ äv. bildligt om person, handling och dylikt kraft­lös, beskedlig
JFR 2spak
an­fallarna var all­deles för tama för att kunna skapa mål­chanser; ett tamt in­lägg i debatten
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska tamber; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. doma´re 'tämja'; jfr ur­sprung till tämja