publicerad: 2021
språk
språket, plural språk, bestämd plural språken
språk·et
substantiv
1
mänskligt system för kommunikation, känslouttryck och konstnärliga ändamål med en uppsättning ord och ordförbindelser eller tecken som kombineras enl. vissa grammatiska regler
(på) ett språk
talade språk; tecknade språk; språket är unikt för människan; hur det lilla barnet lär sig språket är en olöst gåta
○
särskilt om enskilt sådant system
språklärare; nationalspråk
behärska svenska språket i tal och skrift; undervisning i främmande språk
○
äv. om del el. särskilt variant av sådant system; ibland med tonvikt på korrekthet
vårda sitt språk; det tog henne flera böcker att hitta sitt eget språk
○
äv. om annat mänskligt kommunikationsmedel el. om djurs kommunikationsmedel
binas språk; hundarnas språk
○
äv. bildligt om (annat) sätt att uppfattas el. uttrycka sig
kärlekens språk; det var som om de inte talade samma språk längre
agglutinerande språk
språk där (flera) ordbildningselement (utan större förändring) fogas till ordstamså att ibland mycket långa ord bildas
analytiska språk
språk där ordens inbördes förhållande anges med fristående ord eller bestämd ordföljdoch inte genom ordböjning
ett dött språk
ett språk som inte längre talaslatin anses vara ett dött språk
flekterande språk
språk med väl utvecklad böjningsmorfologimen ofta med oklara gränser mellan stam och affix:
latin är ett typiskt flekterande språk där ordböjningen kompliceras av till exempel stamväxlingar
romanska språk
de språk som härstammar från latinetom bl.a. franska, italienska och spanska
syntetiska språk
språk där ordens inbördes förhållande anges huvudsakligen genom ordböjning
tala sitt tydliga språk
ha entydig innebörd och vara lätt att utläsamuseets besökssiffror talar sitt tydliga språk – kulturturism är något att räkna med
ut med språket!
tala om vad du vet!stå inte där och tig! Ut med språket bara!
ärans och hjältarnas språk
ofta ironisktsvenska språketvi är inne i en spännande utveckling där många nya brukare tar sig an ärans och hjältarnas språk och ger det ny färg
belagt sedan 1409 (i sammansättn. bur-; (kungörelse utfärdad av prästen vid helgeandshuset i Stockholm Hemming Holmstensson (Svenskt Diplomatarium)))
fornsvenska sprak (i bursprak); av lågtyska sprake 'tal; samtal; språk'; av ljudhärmande urspr.; trol. besläktat med
spraka; jfr ursprung till
burspråk
2
vanligen i vissa sammansättn.
kortare språkligt uttryck med pregnant innehåll
belagt sedan 1591