publicerad: 2021  
tillfredsställelse tillfreds­ställelsen
till·freds|­ställ·els·en
substantiv
till`fredsställelse
1 behaglig känsla av att ha fått eller upp­nått vad som rimligen kunde begäras
JFR belåtenhet
tillfredsställelse (med/över något/att+verb/sats)
tillfredsställelse (med något)
tillfredsställelse (med sats)
tillfredsställelse (med att+verb)
tillfredsställelse (över något)
tillfredsställelse (över sats)
tillfredsställelse (över att+verb)
djup tillfreds­ställelse; känna tillfreds­ställelse; chefen ut­tryckte sin tillfreds­ställelse över resultatet; han konstaterade med tillfreds­ställelse att de gjorde som han sagt; arbetet och familjen skänkte henne tillfreds­ställelse; beslutet om nyanställningar hälsades med tillfreds­ställelse
belagt sedan 1774
2 det att tillfredsställa
behovstillfredsställelse
tillfredsställelse (av någon/något)
tillfredsställelse (av någon)
tillfredsställelse (av något)
belagt sedan 1789