publicerad: 2021  
undvara undvarade, undvarat el. undvarit, presens undvarar
verb
un`dvara
● vanligen i nekande konstruktioner, vanligen i infinitiv klara sig utan någon/något (som man eg. är beroende av)
JFR avvara, försaka, umbära
någon undvarar någon/något
någon undvarar någon
någon undvarar något
hennes in­satser kunde knappast und­varas; som sam­hället är upp­byggt är det svårt för barn­familjer att und­vara bilen; laget fick und­vara sin bäste spelare
○ ibland i artighets­uttryck
kan du und­vara en krona?
belagt sedan 1786; av da. undvære med samma betydelse; efter lågtyska untberen, se ur­sprung till umbära
undvaraundvarande