publicerad: 2021
utmattning
utmattningen
ut|matt·ning·en
substantiv
1
fullständig kraftlöshet som beror på överansträngning
SE
utmatta
utmattningssyndrom
han svimmade av ren utmattning
○
äv.
det att utmatta någon
utmattningstaktik
belagt sedan 1832
2
återkommande stark påfrestning av visst material
JFR
2matta 1
utmattningsbrott; utmattningshållfasthet
utmattning i skroven avgör när flygplanen ska tas ur bruk
belagt sedan 1883