publicerad: 2021  
vägg väggen väggar
vägg·en
substantiv
● lod­rät, av­gränsande yta på eller i hus, mellan tak och golv ut­görande avgränsning mellan rum el. för huset som helhet
JFR mur
väggmålning; betongvägg; brädvägg; långvägg; mellanvägg; skiljevägg; yttervägg
hon målade väggarna vita; de satte upp en tavla på väggen
○ äv. ut­vidgat sido­yta som av­gränsar ut­rymme
tarmvägg
tunnans väggar; smitt­ämnet tränger in genom cellens väggar
○ äv. om större lod­rät yta som inte fungerar som avgränsning
bergvägg; molnvägg
○ äv. bildligt om något som verkar ogenomträngligt eller dylikt
mål­vakten var en levande vägg
gå (in) i väggen förlora alla krafterpå grund av fysisk an­strängning el. (nu­mera ofta) psykisk på­frestning: hon gick in i väggen för snart två år sen och har varit sjuk­skriven sedan dess
in­om/mellan fyra väggar hemmade till­bringade helgen mellan fyra väggar
köra huvudet i väggen se huvud
mellan skål och vägg se skål
måla fan på väggen se fan
någon/något kan slänga sig i väggen var­dagligtnågon/något har inte mycket att komma medenligt modemagasinet kan London slänga sig i väggen – inget slår shoppingen i New York
skriften på väggen se skrift
som att tala till en vägg se tala
spela vägg ut­öva vägg­spelsärsk. vid an­fall i fot­boll: han spelade vägg med NN och satte snyggt 1-0 i bortre krysset
(stå) med ryggen mot väggen se rygg
ställa någon mot väggen tvinga någon att ge beskedeleverna ställde skol­nämndens ord­förande mot väggen beträffande skolans fram­tid
upp­åt väggarna helt galethan tyckte att förslaget var upp­åt väggarna
vägg i vägg som närmaste grannehon bor vägg i vägg med en pensionärsförening och ibland hörs dragspels­musik där­ifrån
väggarna har öron någon kan lyssna (genom väggarna)prata inte så högt, väggarna har öron!
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska väg, vägger; nord. och gotiskt ord med grundbet. 'flät­verk'