publicerad: 2021  
väntan bestämd form väntan, utrum
vänt·an
substantiv
vän`tan
● det att någon väntar på någon el. något
SE vänta 1
väntan (på någon/något/att+verb/sats)
väntan (på någon)
väntan (på något)
väntan (på sats)
väntan (på att+verb)
det blev en lång väntan vid gränsen; han för­sattes på fri fot i väntan på rätte­gång
(i) väntans tider se tid
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska väntan
I väntan på Godot. Titel på absurt drama av Samuel Beckett (1952); i pjäsen skildras hur karaktärerna Vladimir och Estragon väntar på en viss Godot, som dock aldrig kommer.