publicerad: 2021  
våga vågade vågat
verb
vå`ga
1 ha modet (att)
JFR djärvas, drista sig
någon vågar något/(att+)verb
någon vågar (att+) verb
någon vågar något) verb
våga stå för sin åsikt; hon vågade inte berätta att hon hade tappat pengarna; regeringen måste våga ta impopulära beslut; ingen vågade (att) hoppa i det kalla vattnet
○ äv. (ha djärvheten att) chansa med
våga en gissning
○ äv. i bryska varningar eller dylikt
du skulle bara våga ta min cykel!
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska vagha; av lågtyska wagen 'sätta på spel'; till 2våg!! i en äldre bet. 'oviss ut­gång'
2 i vissa ut­tryck ut­sätta sig för risken att förlora något värde­fullt
JFR riskera, äventyra
någon vågar något
våga livet för sina barn
belagt sedan ca 1350 Konung Magnus Erikssons Stadslag
3 göra vågig särsk. med av­seende på hår
vågning
någon/något vågar något
någon vågar något
något vågar något
våga håret
belagt sedan 1849; till 1våg!!
vågavågande
våga sig