publicerad: 2021  
vederkvickelse veder­kvickelsen veder­kvickelser
veder|­kvick·els·en
substantiv
ve`derkvickelse
● det att bli veder­kvickt
SE vederkvicka JFR rekreation
vederkvickelse (av/för någon/något)
vederkvickelse (av någon)
vederkvickelse (av något)
vederkvickelse (för någon)
vederkvickelse (för något)
hon sökte tröst och veder­kvickelse i poesin; de fann lugn och veder­kvickelse hos var­andra; hennes sång var ljuvlig veder­kvickelse för själen
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska vidherqvekilse