SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`da verb ödde ött, pres. öder öd·erofta med partikel, särsk.bort (o­nödigtvis) låta gå förlorad med avs. på konkreta el. (vanligen) abstrakta till­gångar NollSYN.synonymförslösasynonymleva upp 2 JFRcohyponymslösa öda bort sitt livöda sina krafter på en hopp­lös saköda (bort) ngt (på ngt/att+V)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. öþa; gemens. germ. ord; till 2öde; jfr föröda; ödsla Subst.:vbid1-403073ödande