publicerad: 2021  
1öde ödet öden
öd·et
substantiv
ö`de
1 nästan en­bart bestämd form sing. (tänkt) bakomliggande makt som på ett opåverkbart sätt styr alla händelse­förlopp i världen upp­fattad antingen som personlig el. mekanisk men aldrig som beräkningsbar för människan; mest betraktad som nyck­full och hänsyns­lös
ett gunstigt öde; ett oblitt öde; ut­mana ödet; ett få­fängt försök att beveka ödet; han drabbades av ödets slag; hon und­kom genom en ödets nyck; de trodde det värsta var över, men ödet ville annor­lunda; genom ödets ironi hamnade hon just på den plats hon försökt und­vika; det var ödet som förde dem samman
spec. i ett stelnat ut­tryck
olika falla ödets lotter
belagt sedan ca 1640; svenskt ord, bildat till fornsvenska ödhin 'förut­bestämd'; ev. besläktat med öd
2 viss förut­bestämd följd av händelser som någon eller något oundvikligen kommer att upp­leva eller ut­sättas för men som inte (el. bara med svårighet) kan förut­sägas på normalt sätt; särsk. med tanke på något av­görande el. dramatiskt; ofta av negativ karaktär
hans öde stod skrivet i stjärnorna; försöka ut­röna sitt öde genom att spå i kort; hennes öde var att all­tid få sina goda gärningar miss­förstådda; hon vägrade att finna sig i sitt öde; ny­byggarna mötte ett tragiskt öde; en kvinna som fick ett öde värre än döden; landets öde var att bli upp­slukat av sin mäktiga granne; efter neder­laget vid Poltava var härens öde beseglat; de lämnade honom åt hans öde
äv. försvagat om faktisk levnads- el. händelseutveckling, med ton­vikt på det svår­förutsägbara i det en­skilda fallet
kvinnoöde; levnadsöde; människoöde
den gamla berättade om sitt märkliga öde; han mötte sitt öde i form av en röd­hårig dansös; de gick okända öden till mötes; en film om charterturisters öden och äventyr
äv. i ett ut­tryck för att något är mycket beklagligt
det var ett öde att hon skulle bli sjuk just nu
belagt sedan 1572
2öde ingen böjning
adjektiv
ö`de
som saknar spår av mänsklig när­varo eller verksamhet särsk. när så­dan kunde förväntas men äv. all­männare
ödegård; ödehemman; ödekyrka
resan gick genom öde bergs­trakter; han räddade sig i land på en öde ö; hela trakten låg öde efter den stora miss­växten; under mid­sommaren verkade stadens centrum helt öde
äv. försvagat
hela dagarna vandrade hon runt i den öde lägenheten
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska öþe; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. va´nus 'tom' och va´stus 'öde'; jfr ur­sprung till öda, ödslig, öken
Det öde landet. Svensk titel på dikt av T.S. Eliot (1922, svensk övers. av Karin Boye och Erik Mesterton); titeln kan upp­fattas som syftande på den moderna civilisationen