SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
öh [med obestämt, långt vokalljud] interjektion 1vad ska jag nu säga vid av­brott i tal, som ut­tryck för tvekan e.d. vard.Nolljag tror det var vid ... öh ... den där krogen ... öh ... vad den nu hetersedan 1822ljud­härmande 2vanligen långt ut­draget det var det dummaste eller o­nödigaste! som ett slags svar, för att ut­trycka avstånds­tagande vard.Nollnär hon ville läsa en saga för klassen kom det ett ”öh” från den sista bänk­radensedan 1912