SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ö`rtug substantiv ~en ~ar örtug·enett medel­tida svenskt mynt präglat sista gången 1589 numism.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. örtugh ’1/3 öre’; nordiskt ord av o­visst urspr.