SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`drum substantiv ~met and|­rumm·et(extra) tid för samling eller vila (efter och) in­för på­frestning i stressat läge psykol.tid.JFRcohyponymfristcohyponymrådrumcohyponymuppskovcohyponymnådatid försvaret fick inget andrum efter­som an­fallet inte kunde hålla bollenav­talet ger landet några månaders andrumsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. andarum; jfr 1rum