SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
korpus [kår`-el.kår´-] substantiv ~en ~ar korp·us·en, corp·us·en1knappast plur. en medel­stor tryckstilsgrad mellan cicero och borgis litt.vet.sedan 1807av lat. cor´pus ’kropp’; jfr inkorporera, korporation, korpulent, korsett, kår 2text­mängd som är före­mål för språk­vetenskapligt studium språkvet.en balanserad korpusord­bokens exempel är hämtade ur den stora korpusen över modern svenskaen korpus (över ngt)sedan 1960-talet3huvud­del eller mitt­parti i mots. till an­bringade detaljer särsk. konst­hantverkkonstvet.○spec. in­om guldsmedskonstrymdomslutande form i mots. till smycken, bestick m.m. sedan 16974resonans­låda hos sträng­instrument musiksedan 1873