SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
plata´n substantiv ~en ~er plat·an·entyp av högt (park)träd med lönnliknande blad och ofta gul­fläckiga stammar och grenar vars yttre barklager varje år flagar av; mest före­kommande i varmare länder bot.sedan 1810av lat. plata´nus, grek. plat´anos med samma betydelse, trol. till platys´ ’bred; flat’; jfr plats