publicerad: 2021  
återvinning åter­vinningen åter­vinningar
ÅV
åter|­vinn·ing·en
substantiv
å`tervinning
1 sär­skilt juridik det att åter­vinna viss (ekonomisk) till­gång
SE återvinna 1 JFR återgång
återvinning (av något) (åt någon/något)
återvinning (av något) (åt någon)
återvinning (av något) (åt något)
belagt sedan 1701
2 det att åter­vinna viss typ av rå­vara ur vissa förbrukade varor särsk. i större skala, som led i samhälls­ekonomin, men äv. all­männare
SE återvinna 2
återvinningspapper; kartongåtervinning; plaståtervinning; textilåtervinning
återvinning (av något) (från/ur något)
återvinning (av något) (från något)
återvinning (av något) (ur något)
åter­vinning av papp och kartong; ett ut­hålligt industri­samhälle måste baseras på åter­vinning i stället för förbrukning av ändliga resurser
○ äv. om plats för dy­lik hantering
återvinningscentral; återvinningsplats
han åkte till åter­vinningen med bygg­avfallet
○ äv. konkret om material som ska åter­vinnas
gå med åter­vinningen; tar du med dig åter­vinningen när du går?
belagt sedan 1941