SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ris substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ris·et1(bunt) av­brutna eller av­skurna (torra) kvistar eller grenar komm.risbäddrisknipperiskojabjörkrisfastlagsrisgranristallrishan gick ut i skogen och samlade ris till brasanbränna löv och ris○spec. (förr) som redskap för aga; ofta med tanke på själva agande tredskande pojkarna fick smaka risetbinda ris åt egen rygg(o­avsiktligt) själv bi­dra med under­lag för kritik​ före­taget har bundit ris åt egen rygg med sina rationaliseringar och ned­skärningar in absurdum ris och rosel. ros och riskritik och beröm​ ut­bildningen fick både ris och ros i ut­värderingen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ris ’små­skog; kvistar; plågo­ris’; gemens. germ. ord; trol. besl. med rista 2ofta koll. låg buske vanligen med tanke på dess ovan­jordiska delar (av hop­gyttrade grenar el. kvistar) bot.blåbärsrislingonrissedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3ett sädes­slag med små av­långa korn ett grund­läggande födo­ämne i en stor del av världen, bl.a. Östasien kokk.risfältrisodling○särsk. om de vita grynenrisgrynrårispolerat rislång­kornigt riskokt ris○ibl. äv. om mot­svarande mat­rättcurryrisris à la Maltasedan 1328förteckning över kostnader vid begravningen av Upplands lagman Birger Persson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ris; av lågty. ris med samma betydelse; av grek. or´yza med samma betydelse 4en äldre enhet för räkning av papper åld.mått.1 ris = 20 böcker = 500 arkett ris (ngt), ett ris (av ngt)sedan mitten av 1400-taletFyra handlingar rörande Vadstena klosters privilegierfornsv. ris; via ty. av ita. risma med samma betydelse; urspr. av arab. rizma ’packe; bunt’