tryckår: 2009
abrovink´
el.
abrovin´schabrovin´sch
substantiv ~en ~er
abro·vink·en, abro·vinsch·en●kringgående rörelse
provins., vard.admin.göra en abrovink○ofta bildligt(tillfällig) listig lösning
han hittade ingen skruv så han gjorde en abrovink med tejp○ngn gång äv.konstig sak
sedan 1965sv. dial. abravink, abrovink; av ovisst urspr. men trol. besl. med sv. dial. aber, plur., ’rörelser av okynnig art’

