SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
abrup´t adjektiv, neutr. ~ ab·ruptplötsligt in­ledd eller av­slutad särsk. om viljestyrt förlopp admin.tid.JFRcohyponymhastigcohyponymtvär 2 ett abrupt slutett abrupt svarsäga ett abrupt adjösedan 1843av lat. abrup´tus ’tvärt av­bruten’; jfr ruptur