SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1adjö [ajö´ibl. äv. högt.adjö´] interjektion far­väl! uttr. för (definitivt) av­sked komm.säga tack och adjövi säger inte adjö utan på åter­seendeäv. bildligt som en sorts avskeds­ord till före­mål som förstörs, försvinner e.d.vard.JFRcohyponymajöss adjö med den bilenspec. i sportjargongför det svenska VM-laget blev det adjö i åttondels­finalenkunna säga adjö till ngtvara tvungen att ge upp eller av­stå från ngtutan kvitto på varan kan du säga adjö till din bytes­rätt sedan ca 1630 i sin nu­varande formav fra. à Dieu ’(jag an­befaller dig) åt Gud’
2adjö [ajö´ibl. äv. högt.adjö´] substantiv, ingen böjning, neutr. avskeds­tagande admin.komm.JFRcohyponymavsked 1 ett smärtsamt adjöäv.av­sked nu måste vi ta adjöadjö (till ngn/ngt), (ta) adjö (av ngn)sedan 1843se 1adjö