SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an`das verb andades andats and·as1regel­bundet dra in (luft) i lungorna och åter släppa ut den för att till­föra kroppen syre och transportera bort kol­dioxid med.SYN.synonymrespirera han andades tungtden sjuka andades lugnare nuäv. med ton­vikt på en av riktningarnaandas fabriksdammandas rosens doftdoktorn bad henne andas djupthan andades henne i nackenen berusad man som andades billigt vin på henneäv. ngt ut­vidgatfiskarna andas med gälarhudens förmåga att andasäv. mer el. mindre bildligtuppe­hålla livet högt.så länge jag lever och andas ska jag älska NNandas (ngt) (med/genom ngt), andas ngt (på ngn), andas ngn (i ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. anda, andas; till ande 2ge i­från sig ett in­tryck av viss stämning e.d. komm.allt andades friddet finns inget i före­ställningen som andas lidelsesärsk. betr. (o­avsiktligt) in­tryck från yttrande e.d.betänkandet andas o­säkerhet in­för problemetflyg­bladet andas invandrar­fientlighetan­förandet andades att han sam­tidigt talade för två sakerandas ngt/SATSsedan 17963säga (ngt) på ett mycket tyst och dämpat sätt vanligen äv. mycket privat komm.JFRcohyponym1viska 1 ”Älskling!” andades honsärsk. med ton­vikt på (det hemliga) inne­hållet, i nekande ut­tryckan­tydningsvis röja du får inte så mycket som andas ett ord om dettaandas ngt/SATS (om ngt/SATS)sedan 1755Subst.:vbid1-103794andande (till 2 + 3), andning (till 1 + 2) Med sparsamhet och övertid drog han fram tre pojkar till studenten. Han andades och levde genom dem, de blev trappor mot solen.Stig Sjödin, ur Porträtt ifrån bruket (i Sotfragment, 1949)