SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vledningsändelse substantiv ~n ~r av·led·nings|­änd·els·enbetydelse­bärande orddel som (oftast) placeras efter ordets kärna men själv vanligen inte kan före­komma som själv­ständigt ord språkvet.ordet ”rusning” har avledningsändelsen ”\-ning”en avledningsändelse (till ngt)sedan 1854