SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
böj`lig adjektiv ~t böj·liglätt att böja vanligen om lång­smalt före­mål (el. kropp) admin.psykol.JFRcohyponymelastisk de böjliga grenarna svajade under hans tyngdmaterialet är bär­kraftigt och än­då böjligthon var mjuk och böjlig i kroppenäv. bildligtlätt att an­passa SYN.synonymfoglig hon är öd­mjuk och böjlig och protesterar sällansedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. bögheliker