SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ban`dtång substantiv ~en band|­tång·enen ört som har långa, breda, bandliknande blad och som vid kusterna lever och blommar under havs­ytan bot.JFRcohyponym2tångcohyponymsjögräs bandtången är en frö­växt, inte en algsedan 1806