publicerad: 2021  
barndom barndomen barndomar
barn·dom·en
substantiv
ba`rndom
● period av livet när man växer upp och mognar
JFR ungdom 1, 1uppväxt, ålderdom
barndomshem; barndomsminne; barndomsvän
(i någons) barndom
minnen från hans tidigaste barndom; hon hade en lycklig barndom
○ äv. bildligt om det första skedet av någon ut­veckling eller dylikt
i filmens barndom
gå i barndom börja bete sig som ett litet barn igenom gammal och dement person: hennes mor­mor gick i barndom de sista åren av sitt liv
belagt sedan 1335 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska barndomber; till barn och 1dom!!