SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
becquerel [bekerel´] substantiv, plur. ~, n-genus bqen enhet för radio­aktiv sönderfalls­hastighet särsk. anv. i strålskyddssammanhang fys.gräns­värdet 300 becquerel per kg livs­medelsedan 1979till efter­namnet på den franske fysikern Henri Becquerel (1852–1908)