SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bedra´gare substantiv ~n äv. vard. bedragarn, plur. ~, best. plur. bedragarna be·drag·ar·enperson som handlar svek­fullt till egen för­del el. för egen vinning jur.yrk.SYN.synonymskojare 1 särsk. i fråga om ekonomiska brotttjuvar och bedragaresedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. bedräghare