publicerad: 2021  
bedra bedrog bedragit bedragen bedragna, presens bedrar
även åld.
bedraga bedrog bedragit bedragen bedragna, presens bedrager
verb
bedra´ el. bedra´ga
1 handla svek­fullt eller vilse­ledande mot någon, särsk. för att vinna egen för­del
JFR bluffa, gäcka, lura 1, narra, svika
bedragare; bedrägeri
någon bedrar (någon (på något))
partiet bedrog sina väljare
○ spec. i fråga om ekonomiska brott
släktingarna bedrog honom på arvet
○ äv. bildligt om icke-levande före­teelser verka vilse­ledande
något bedrar
han såg hederlig ut, men skenet bedrog; statistiken bedrar
belagt sedan 1507 (brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska bedragha; efter lågtyska bedregen med samma betydelse, med ombildn. efter dra
2 begå sexuell otrohet mot
någon bedrar någon (med någon)
den bedragne äkta mannen; han bedrog henne med en annan
belagt sedan 1830
bedrabedragande
Världen vill bedragas. Efter ett latinskt och tyskt ord­språk, anv. bl.a. av Luther i en känd predikan
bedra sig