SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
begå´ verb begick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r be·går1göra sig skyldig till ngn klander­värd el. o­lämplig handling komm.JFRcohyponymföröva begå miss­tagbegå brottbegå själv­mordbegå makt­övergreppbegå en dumhetbegå ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. beganga; av lågty. began ’beträda; gå över; begå’ 2del­ta aktivt i (sär­skild verksamhet) ofta av hög­tidligt slag komm.begå Herrens heliga natt­vardäv. mer skämts.den all­svenska premiären begås i aprilbegå ngtsedan ca 1430Själens tröstSubst.:vbid1-115509begående