SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
begå´vning substantiv ~en ~ar be·gåv·ning·en1det att vara begåvad all­mänt förståndsmässigt el. in­om an­givet om­råde psykol.JFRcohyponymintelligenscohyponymtalang begåvningsprofilmusikbegåvningspecialbegåvningteoretisk begåvningpraktisk begåvningNN:s o­bestridliga politiska begåvningskolans mått på begåvninghennes begåvning för matematikbegåvning (för/i ngt/att+V)sedan 18662begåvad person all­mänt el. in­om visst om­råde psykol.yrk.JFRcohyponymtalang begåvningsflyktalla begåvningar måste inte bli forskarehan är en stor politisk begåvningsedan 1890