SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
benign [-iŋ´n] adjektiv ~t ben·ignsom ut­vecklas på godartat sätt om sjukdomar, särsk. svulster o.d. admin.med.MOTSATSantonymmalign en benign tumörsedan 1904av lat. benig´nus med samma betydelse, till ben´e ’väl’ och passivum av gi´gnere ’föda; fram­bringa’