publicerad: 2021  
berg berget, plural berg, bestämd plural bergen
berg·et
substantiv
[ber´j]
● större upp­höjning av jord­ytan vanligen bestående av sten, helst med jäm­förelsevis branta sidor el. med av­sevärd höjd över om­givningen
JFR fjäll 1, 1klippa, kulle, ås
bergsknalle; bergstopp; utsiktsberg; vinberg
ett berg (av något)
ett högt berg; ett skog­klätt berg; foten på berget; toppen på berget; bestiga ett berg; klättra i berg; de små byarna bland bergen
○ äv. om under­liggande stengrund och dess bestånds­delar i geologiska m.fl. samman­hang
berggrund; skifferberg; urberg
malmen sträcker sig minst 2 000 meter ner i berget
○ ofta bildligt, sär­skilt för att an­ge stor mängd el. om­fattning
isberg; smörberg
ett berg av olösta problem
berget födde en råtta det såg stor­artat ut men resultatet blev klentvid mötet kom det fram allt­för få nya idéer trots långa diskussioner; berget födde en råtta
eld i berget! se eld
en tro som kan för­sätta berg se tro
kunna för­sätta berg vara mycket starkoch där­med kunna åstad­komma stora resultat: de har en ovanligt god anda och samman­hållning i laget, och till­sammans kan de för­sätta berg
sitta som berget se sitta
belagt sedan 1000-talet (runsten, Hällestad, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)); runform biarki (dat.), fornsvenska bärgh; gemensamt germanskt ord, urspr. 'höjd, det höga'; jfr ur­sprung till borg
Höga berg och djupa dalar. Gammal svensk sång och sånglek