SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bergis [ber´g-] substantiv ~en ~ar berg·is·entyp av av­långt vitt mat­bröd bestrött med vallmo­frön kokk.sedan 1929urspr. av hebr. berakha ’väl­signelse’ (brödtypen är från början judiskt sabbatsbröd)
2bergis [ber´j-] adjektiv, ingen böjning berg·isberg­säker vard.admin.är du bergis på det?ofta i adverbiell an­vändninghan kommer bergis!bergis (på ngt/att+V/SATS)sedan 1948till berg