SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1be`te substantiv ~t ~n bet·et1ut­fodring av djur genom att de får beta naturlig växtlighet jordbr.fjällbetegräsbetevinterbetefåren går på beteäv. om gräset etc. som betassaftigt betesedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. bete; bildn. till 1beta 1 2medel för att locka (djur) till farlig och ödes­diger handling t.ex. att gå in i fälla el. bita i krok; vanligen om ngt väl­smakande jakt.JFRcohyponymåtelcohyponym2agncohyponymdrag 6 en ost­bit som bete i rått­fällanen met­krok med en fet mask som beteäv. bildligt om medel att lura människorde fram­höll att han kunde få en chans till gratis­reklam och det betet svalde han med hull och hårsedan 1642urspr. samma ord som 1bete 1
2be`te substantiv ~n betar bet·envanligen plur. extra lång och kraftig tand som kan an­vändas för hugg eller stötar hos vissa djur anat.zool.valrossbetevild­svinets betar är både ut­märkta gräv­redskap och fruktade vapenäv. om människors tänderngt ned­sätt.hans nikotinfärgade betarsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. biti, eg. ’bitare’; till 1bita