SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bing`e substantiv ~n bingar bing·enav­balkning eller (stor) lår för torra varor särsk. för säd hush.rum.JFRcohyponym2lårcohyponymkista 1 mjölbingeen binge maltäv.stor, o­bestämd mängd av ngt JFRcohyponym2hög 1cohyponymbunt en binge falska passen binge (ngt), en binge (med ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. binge; av o­visst urspr.